En väldigt liten människa med stora blå ögon står och glor vaksamt på mig. Hon är för liten för att stå upp. Jag kan inte förklara det för henne eller flytta på henne för då blir det ett fruktansvärt skrik. Jag har blivit En Frånvarande Moster för den lillaste. Efter en halv dag börjar hon i alla fall inte gråta när jag är i samma rum – jag tror att det var att jag sjöng “AMMO” (the lion sleeps tonight) med storasystrarna som övertygade henne om att jag inte var allt igenom ond. Tvillingarna förlåter mig dock nästan allt bara jag sjunger deras favoritsång. Men det oroar mig att jag numera är MOSTER Cajsa och inte bara Cajsa. Det inte bara låter obehagligt; jag misstänker att det finns någon annan Cajsa i deras liv.