Det mesta av besvär och lösningar i Spanien kretsar kring NIE-numret. Det är ett slags personnummer som inskaffas under mycken möda och stort besvär.
Welcome to the South-Western part of the European Union sade den portugisiska doktoranden när jag försökte reda ut vad i helsike jag skulle ta mig igenom för att kunna bo i Madrid. Detta sades med en väldigt raffinerad sarkastisk ton. Sedan plockade hon fram den stora mappen med alla sina handlingar och telefonnummer som hon kämpat med under närmare ett år.
Det är svårt att säga vilken ände man skall börja i för att få ett NIE-nummer. Man kan börja med att ringa numret till den polisavdelning som ger ut numren. Det finns ett specialnummer för EU-medborgare som skall stanna en kortare tid, t ex studenter eller personer med tillfälligt arbete. Detta nummer är omöjligt att hitta om man inte känner någon som har tidigare har fått det från någon den känner som tidigare […]. Detta nummer är upptaget nästan jämt. Tidigare nämnda portugis ringde i 6 veckor innan hon kom fram till telefonförsvararen. Denna telefonförsvarare pratar endast spanska och kräver att man trycker rätt nummer för att komma fram till en handläggare som endast pratar spanska. Jag fick hjälp med detta av en kollega som ringde oavbrutet under större delen av en eftermiddag.
Av handläggaren beställer man en tid för möte. Portugisiskan fick en tid 4 månader senare. Min kollega tog på sig en myndig röst och förklarade att det var en Mycket Viktig Forskare som behövde en tid ASAP. Jag fick en tid veckan därpå.
Därefter följer Blanketterna. De är bara på spanska. Här skall man bland annat fylla i sitt andra efternamn (som jag inte har eftersom jag inte är spanjor) och sin mors förnamn (som förutsätts ha det efternamn som jag inte kan fylla i). Man skall också fylla i sin adress. För att ha en adress måste man ha ett NIE-nummer. Hade det inte varit finanskris och jag en Mycket Viktig Forskare så hade jag antagligen inte hittat en hyresvärd som var villig att hyra ut innan jag hade skaffat ett spanskt bankkonto. (För att öppna ett spanskt bankkonto så måste man ha ett NIE-nummer.)
Så kommer man då till Mötet, och avvisas genast av en vakt för att man bara fyllt i den blankett som finns att hitta på nätet men inte den blankett som inte finns på nätet, samt en inbetalningsblankett, som inte heller finns på nätet, inte är ifylld / betald. En förutsättning för att bli ivägskickad med dessa blanketter är att man har fyllt i den blankett som finns på nätet. (För att kunna skaffa internetuppkoppling behöver man för övrigt ett NIE-nummer.)
Blanketterna fyller man med mycken möda och stort besvär i på spanska. Därefter går man till närmaste bank. Där kan man inte betala kontant efter klockan 10, och efter klockan 10 kan man bara betala med ett spanskt bankkonto. (Som tidigare nämnts så har man inget spanskt bankkonto för att man inte har något NIE-nummer.) Detta betalningsproblem får man lösa på något kreativt sätt. Därefter hitta närmaste pappershandel för att kopiera sitt pass. (Den närmaste pappershandeln har större delen av sin inkomst från personer som behöver kopiera sitt pass för att få ett NIE-nummer.)
Så till sist kan man backa tre kvarter och bli insläppt av vakten. Har man varit förutseende så har man startat hela processen med att komma till mötet för att lämna in sina handlingar någon timma innan mötestiden. Annars måste man börja om från början med att ringa numret där ingen svarar. Jag var en timma för tidigt ute – så jag blev avprickad på listan och ställde mig att vänta i det fulla väntrummet utan luftkonditionering.
Har man varit förutseende och kreativ så har man också fått med sig ett brev från sin arbetsgivare som säger att man är anställd och har tillräcklig lön för att vara värd att stanna i landet. Som postdoc är man inte anställd och har ingen lön i landet. Det gäller alltså att man har en välvillig och kreativ chef för institutionen där man inte har lön eller anställning.
Så till sist visas man in till en handläggare som bara pratar spanska. Hanteringen går till så att handläggaren pratar snabbt på spanska samtidigt som hon slänger en blick på alla papper och därefter skriver ut ett grönt intyg. Detta tar approximativt 3 minuter. Min ansökan om 2 år avfärdades snabbt och det gröna pappret stämplades med 5 år. En intressant detalj är att det gröna intyget kom ut ur skrivaren med en lagom sned och suddig stämpel och en namnteckning tillhörande en annan person är handläggaren mittemot mig. Kanske har spanska myndigheter väldigt små beslutsfattande tomtar inuti sina skrivare.
Jag brukar i allmänhet inte se långhalsade sjötulpaner som mat. 
Köp ett halvt grisben, få en praktisk och snygg väska på köpet.
Restaurant Eboli är nästan lika kul som glassen Kalice.
