TACKÅLOV så är detta kvalster inte längre aktuellt. Jag behöver inte bry mig om nedanstående. Jag är snart varken arbetssökande eller arbetande eller studerande eller något annat som någon svensk myndighet har lust att registrera. Jag övergår till att vara icke-existerande. (kallas också för post-doc)
Internationell arbetsmarknad? (i princip) inte för arbetssökande.
En gång i forntiden – långt innan det blev en folkomröstning om EU – och till och med innan den förra omgången högerregering – satt jag i en aula i Götet och retade upp mig på en kommentar från Carl Bildt. Kommentaren har kommit tillbaka till mig på sista tiden. Så vad sa han som fastnade så? Det var ett svar på en fråga från en annan obstinat gymnasieelev som läst statistik om ungdomsarbetslösheten. “När du säger att EU skulle innebära att vi kan åka ut i Europa och arbeta – menar du då att vi kan åka ut i Europa och vara arbetslösa?!!” Bildt svarade något så häpnadsväckande som “Jaa… men det är ju mycket roligare att vara arbetslös i t ex Spanien än Sverige.”
Så vad har detta med min situation idag att göra då? Som akademiker har man ju en internationell arbetsmarknad, och naivt nog så trodde jag att jag nu kunde söka arbete ute i Europa. Nu har jag ju inga planer på att sitta och vara arbetslös i Spanien, men jag söker faktiskt, bland annat, post-doc i just Spanien. Detta visade sig dock vara helt otillåtet ur A-kassesynpunkt. När jag söker jobb utomlands så bedöms jag inte stå till SVENSK arbetsmarknads förfogande, vilket naturligtvis är ett krav för att få A-kassa. (Jag hoppas att det är ok om jag söker utlandsjobb på kvällar och helger? Jaså nähä, man har ingen fritid som arbetslös… ojdå)
Jo, det finns ett sätt att söka jobb i Europa med bibehållen A-kassa – den Magiska Blanketten E303. Man fyller i Blanketten tillsammans med sin arbetsförmedlare och skickar till Inspektionen för arbetslöshetsförsäkring. Kraven är att man är borta högst tre månader under en A-kasseperiod (och bara en omgång per A-kasseperiod), man måste ha en fast adress (inte hotell eller camping etc!) i det land (inte länder!) man skall söka jobb och man måste anmäla sig på den lokala arbetsförmedlingen efter högst 7 dagar. (Denna beskrivning är dessvärre en förenkling. Ytterligare regler tillkommer beroende på vilket land du söker i.) Jag kan förstå vitsen med att ha dessa regler. Det kunde vara rimligt om jag hade tänkt åka och söka diverse jobb i ett specifikt land. Men om jag åker till Madrid en vecka för att diskutera och skriva en ansökan om post-doc då…? Nähä. Det gick inte. Jag uppfyller inte några av kriterierna – och till råga på allt kanske jag tänkt att söka jobb även i andra länder under denna tid.
Dum-ärlig som jag ibland är så berättade jag för arbetsförmedlaren att jag tänkte åka och söka jobb. Detta ledde omedelbart till avregistrering hos arbetsfömedlingen, en veckas förlorad A-kassa, egna kostnader för resa och boende osv (jo just den biten hade jag räknat med) – och direkt vid hemkomst måste jag påanmäla mig hos arbetsförmedlingen och träffa en handläggare och lägga upp ny handlingsplan och blah blah blah… Man kan egentligen undra vad sens moralen är. Jag får alltså inte söka jobb under min arbetslösa tid (om jag inte själv betalar)? Eller? Vart tog min internationella arbetsmarknad vägen? Hoho? Bildt? Någon?
Kram från Tant Resande Träsk (PhD)
