Det värsta med söndagar i mina kvarter är att det går åtminstone två, ibland upp till fyra, dragspelare på varje kvarter. Missförstå mig rätt här, jag tycker att dragspel är ett fantastiskt instrument. Men dragspelare som inte kan spela är en sanitär olägenhet. Tjejen vid busshållplatsen är särdeles eländig. Hon kan inte spela alls. Det låter som om en femåring har fått låna ett dragspel och spelar slumpmässiga toner. I allmänhet så spelar hon samma toner om och om igen. Och hon gör det inte bara på söndagar utan alla dagar. Jag tror faktiskt att jag hade föredragit en granne med gråtande bebis eller något framför den här hjärncellsdödande skiten.