Sportigt dygn. Började med att titta på skotska och holländska fotbollsupportrar. Jag känner mig osäker på vart de orange-vit-skotskrutiga egentligen hörde, men det kändes mer humoristiskt än flera veckors sökande efter humor i Madrid. Supportrarna sportade med öl och osäkert vad, men det verkade som om de spelade många matcher bakom draperier i red-light-district. Något senare under gårdagen började jag undvika holländska och skotska supportrar.
Sedan började mitt eget sportande. Jag började med rugby. Cardiff spelade. Jag kan inte säga att jag tittade så mycket på själva matchen utan snarare idiotiska detaljer man lägger märke till när man inte fattar så mycket av en sport. Jag kan nu konstatera att jag har ändrat åsikt om cykelhjälm och tror att det är bättre med en scrumhat. Tror jag det heter. Jag tror jag skulle se väldigt güllig ut i en sådan. Eller inte. Kanske kan man isolera ytterligare med bubbelplast.
För övrigt ber jag om ursäkt att jag inte minns vad matchen slutade med.
Så var det då dags för de orangea skotskrutiga. Jag tror de orangea spelade bra. Men jag tappade bort mig någonstans. Jag om ursäkt att jag inte minns vad matchen slutade med.
Jag har dålig koll på vad nästa sport var, men matchen slutade 1-1. Ber verkligen om ursäkt för det.
Idag kan jag möjligen ha varit den enda norska supportern vid gaten där Barcelonaflyget skulle avgå. Det verkar som om Bjørndalen har tagit semester. Dystert med ett brons. Men jag hann få i mig två-å-en-halv öl i min privata ölhävartävling (som pågick delvis samtidigt som skidskyttet). Och det kan ju vara bra om man tvingas sitta på ett flyg med spaniarder i närmare två timmar.
Min slutplacering i racet om bagagebandsutdelning var en verklig besvikelse. Särskilt med tanke på att det var jaktstart, och att jag hade en neonfärgad enorm tag med “priority” på min väska.
Så till sist. Efter tre dagar i Nederländerna (länderna Utrecht och Holland) så känns det jävligt unket att komma tillbaka till Madrid. Efter att först ha haft antingen en rätt bra koll på nederländskan, eller kunnat fråga vem som helst på engelska (utom kvinnan som jag var tvungen att förklara på holländska att tåget faktiskt kommer att gå från denna perrong till A’dam Centraal om 5 minuter – eventuellt hade hon suttit för länge bakom ett skynke den eftermiddagen) och få ett alldeles förträffligt svar på korrekt engelska… Så är man tillbaka på jävla Barajas skittristflygplats där inte en jävel snackar engelska. Inte ens i informationen om varför väskhelvetet inte anländer.
Ja jag vet. Efter så här lång tid i Madrid så borde jag lärt mig språket. Men med tanke på de trista och/eller obehagliga och/eller obehjälpliga madridianerna så har jag ingen lust. Jag ber om ursäkt för denna negativa slutsats, och för att jag inte har en jävla aning om hur den här matchen kommer att sluta.
Edres,
Tant Resande Trist Trött (i Spanien har ALLA dubbelnamn!)
PS. IKEA Madrid sydost hade 77 osthyvlar på lager förra veckan. Man skall bara orka ta tunnelbana en timma och sedan gå någon kilometer. Det blir några € (och timmar) påslag på priset på osthyvel och knäckebröd. Men det kanske är värt det.
