Jag beställde ett internetabonnemang för sådär en 5 veckor sedan. Man skulle kunna tänka sig ett det skulle fungera nu. Nähä? Javisst ja, jag bor ju i Spanien nu.

Sammanfattningsvis: jag har efter 5 veckor en ny väldigt obekväm huvudkudde. Men ingen telefon och inget bredband.

Systemet som gäller för att skaffa bredband är att bolaget Telefånica går in i lägenheten och skruvar på något. Detta brukar hända efter en så där 3-4-5 veckor. Jag hade en väldig tur att de gjorde det efter 2. Sägs det. Jag var inte hemma. Därefter meddelar de Vådafån att de kan gå in och skruva på någon annan sak. Har man tur så råkar man vara hemma första gången de kommer förbi. När detta inte inträffar så bestäms en tid då dörrmannen (jo jag har en sådan. ibland. han har ett enormt ärr som löper över hela halsen. jag vågar inte ens spekulera i orsaken.) skall vara tillgänglig för att öppna lägenheten.

När man kommer hem så har en obegriplig lapp med spanska kryssrutor skjutits in under dörren, prydligt ifylld med en tid som installatören varit där. Men inga kryss. Som dum godtrogen svensk så försöker man på alla sätt få routern man tror skall vara installerad (men uppenbarligen inte är det – vilket inte framgår av denna dära lappen) att fungera.

Efter att ha försökt med först min dator och sedan en lånad pc, gör jag mitt tredje besök på Vådafånaffären där de nästan pratar engelska. Där de ger mig ett telefonnummer att ringa – vilket inte är himla logiskt eftersom A. de bara pratar spanska på det numret och B. så fungerar inte min telefon ännu. Så är det med andra ord dags för kollegorna med de trevliga alterntivt myndiga rösterna att rycka in igen för ett antal telefonsamtal.

Det visar sig då att (som man kunnat misstänka) Vådafåninstallatören alldrig hade kommit in i lägenheten. Dörrmannen med den avskurna halsen hade inte varit på plats då han lovade.

Så får man då hänga runt i lägenheten och hoppas på att Vådafånkarln skall komma förbi en tredje gång. Mot alla odds så gör han det. Han flyttar en bokhylla, kryper bakom min säng, skruvar ur de två telefonjacken i olika ändar av lägenheten, suckar, flyttar runt routern, gnolar lite nervöst (för att lugna mig? det hjälper INTE), ringer någon slags support, pillar på min dator, slår av och på routern, pillar lite till på min dator – och konkluderar sedan att det inte funkar. För att Telefånica har gjort fel. Men att det nu är rätt inställt så att jag INTE på några villkor skall stänga av routern. Och att jag skall vänta en sådär två dagar. Okänt på vad.

Sex timmar senare ringer det på dörren och enorm karl från Telefånica kliver in och flyttar en bokhylla, kryper bakom min säng, skruvar ur de två telefonjacken i olika ändar av lägenheten, suckar, flyttar runt routern, och sedan – på något mystiskt sätt – bryter han fram ytterligare ett telefonjack bakom min säng, och meddelar sedan att det nu är fixat från deras sida och att Vådafån kommer att fixa resten. Och att jag INTE på några villkor får stänga av routern.

Nu kommer vi till det absolut mest intressanta (so far). Telefånicajätten har pluggat in routern på ena sidan av sängen och elkabeln på den på andra sidan. Och på ett så fantastiskt smart sätt och så välspända kablar att jag kommer att sova med routern som huvudkudde. Okänt hur lång tid.

Alltså, upprepningsvis, jag har efter 5 veckor en ny huvudkudde. Men ännu ingen telefon och inget bredband.