Eftersom man tycker att flera runs i samma analys beter sig konstigt så bestämmer man sig för att köra separata runs på separata processorer på LINUXburken.
Det tar 60 timmar. Ut kommer två identiska resultat. Jag menar IDENTISKA. Ner på 6 decimaler. Vilket råkar vara det antal decimaler som programmet redovisar. Det händer om man startar med samma inseed (vilket i sig själv är en jävligt skum feature hos Bayesianska analyser – som ger mig creeps men som av någon anledning ses som en fördel av de mer fanatiska anhängarna…).
Nu är det inte meningen att man skall behöva ändra inseed för att köra MrB. Det skall liksom slumpas automatiskt av programmet – på något sätt har tiden på datorn något med saken att göra, men analyserna startades inte samma minut. (Att klockan på burken fortfarande går på vintertid borde inte göra någon skillnad i slumpandet?)
Man startar några nya runs med 50’000’000 generationer. Det tar också 60 timmar. På måndagen är det dags att avnjuta sina nya identiska resultat. Dvs de är identiska med varandra, och identiska ner till 3e decimalen med de resultat som sammanställdes i fredags.
Man skulle ju kunna optimistiskt utbrista oh vad fantastiskt steady state vi har uppnått och kanske har vi funnit den ultimata sanningen… Men med tanke på hur lite data som ingår i analysen och hur lite tracen liknar en fjärilslarv så är det bara inte så.
Jag försöker att tänka lite positivt… Det är väldigt lätt att beräkna medelvärden av identiska tal.
