På åttiotalet var min åsikt att allt kunde fixas med tejp eller Karlssons klister.
På nittiotalet lade jag till att det mesta i en lägenhet kan fixas med klädnypor.
I mitten av nollnolltalet så formulerades tesen att en kvinna kan klara sig utan en man om hon bara har en stege, en slagborr och en slaskskrapa. Modern investerade genast i en slagborr åt den äldsta dottern.
Angående slaskskrapan så formulerade en kvinnlig polare-kollega teorin att en kvinna aldrig behöver tömma slasken om det finns en karl i närheten. Denna hypotes har på de ca 8 år jag forskat på den aldrig kunnat falsifieras.

Så vad anser jag i dagsläget?

Klädnypor och tejp är fortfarande bland det viktigaste man kan äga. Många klädnypor och lång stark tejp.

Stegen och slagborren är magasinerade utanför Mölndal. Det gör inget. Jag är så brännjävlig på att montera ihop IKEAmöbler att jag är säker på att bordet håller att stå på om jag någon gång måste rita glada gubbar i taket.

Slagborren har jag ingen användning för eftersom jag enligt hyreskontraktet inte få borra i väggarna.

Slasken då? Ja den är utformad på ett sådant där fullständigt idiotiskt utrikiskt sätt att ingen slaskskrapa i världen kan fixa upp morotsskal eller små bitar av ruccola eller vad som nu har hamnat i den djupa brunnen som leder till de hål som är för stora för att saker skall stanna i vasken men som är för små för att något skall kunna åka ut genom dem. Oavsett slaskskrapa så måste saker pillas upp ur eller tryckas ned i nämnda hål. Å andra sidan har jag inte någon som helst lust att släppa in någon spansk karl (eller för den delen någon annan karl, utom Pappajerry eller Che – men man måste väl tömma slasken mer än någon gång i halvåret antar jag) i min lägenhet (jag är för övrigt inte säker på att spanska män tömmer slasken?) Vi har alltså ett dubbelt problem här.
Det är här tejpen och klädnyporna kommer in. Jag har inte löst problemet, men jag är säker på att jag kommer att göra det.

Ibland är jag orolig att de Olssonska generna skall ta över och jag förvandlas till morfar. Allt kan fixas och jag är den som vet hur det skall göras – även om det ser förfärligt provisoriskt och fult ut.