en liten jävla blogg typ

psykologiska vardagsexperiment som kan utföras i Madrid (med i princip ingen som helst planering, även om penna och papper kan vara praktiskt för mer seriösa forskare)

* Skäll ut hundägare som inte plockar upp efter sig (på svenska naturligtvis!).

* Skäll ut andra som verkar förtjäna det (självklart också på svenska).

* Fråga myndighetspersoner, butiksbiträden, postkassörskor, […] taxichafförer, hyresvärdar, […] telefonsinstallatörer, […] om de pratar engelska och fortsätt sedan (efter att de sagt nej) att tvångsprata dem tills de svarar på engelska.

* Fråga om kvitto i en kinesisk kiosk.

* Gå på MacDöd en fredagkväll och räkna ut medeltalet av ansiktspiercingar hos ungdomar i tidiga tonår. Titta intensivt på dem, skriv ner siffror i kolumner på ett stort papper och räkna gärna högt på svenska.

* Gå genom Parque Retiro en fredagskväll och fundera på om du känner dig generad eller inte. Du kan som mer avancerat experiment räkna potentiellt generande åsyner tyst för dig själv (samt antalet åsyner du eventuellt kände dig generad av) för att sedan gå hem och göra statistik av det hela. Dokumentation under själva de kliniska observationerna är dock troligen olämpligt.

* Gå in i fikarummet på jobbet ett par gånger per dag under en vecka och observera reaktionerna. Veckan därpå gå in i fikarummet på jobbet och säg HEJ!. Observera reaktionerna. Vecka tre utvidgar du experimentet till att återgå till att INTE säga hej spontant när du går in. Observera reaktionerna. VARNING: detta är ett avancerat psykologiskt experiment som inte bör utföras av svagsinta forskare.

Runt midnatt börjar balettföreställningen. Jag har visserligen ståplats, men en verkligt bra sådan.
Föreställningen är inte exakt samma varje natt, vilket tillför nya dimensioner, samtidigt som grundförutsättningarna i princip är de samma natt efter natt.
Vissa nätter är baletten komiskt, ofta oerhört vacker med svepande rörelser och fantastiska prestationer.

Redan vid åttatiden på kvällen börjar förberedelserna och hela gatan hjälper till. Den mest kritiska punkten är att dörrmannen (eller i något fall kvinnan) drar ut husets soptunnor till trottoarkanten. Därefter börjar invånarnas sopsortering (denna del har jag personligen fortfarande inte riktigt förstått detaljerna i, och blir därför lite nervös för min egen insats – skall jag verkligen lägga papper och metall i samma gula låda? Eller är det bara som det ser ut? Jag har noga studerat instruktionerna som är uppsatta i lobbyn – men vissa av tunnorna verkar inte finnas…)

Sedan inväntar jag med spänning nattens föreställning. Oftast startar den vid 23.55 – men det kan variera något.

Det börjar med att sopbilen anländer, tvärnitar och dansarna liksom bryter sig ut ur skuggorna runt den stora bilen. På lätta steg dansar de fram till tunnorna utanför 68an, greppar tunnorna och för dem i vackra vida bågar ut över gatan – och oftast är de så samordnade att formationerna är som svepande vågor. De blå lådorna lyfts synkroniserat i par, medan de gula ibland synkas, ibland är som en synkoperad version eller en interpuntion. Plötsligt bryter sig en dansare ut ur gruppen i en väldig fart och påbörjar dansen med tunnorna utanför 70an, samtidigt som bilen gör en snabb förflyttning följt av en tvärnit. Nya svängar följt av en koordinerad snabb förflyttning mot 72an av vissa dansare, medan de andra vigt hoppar upp på bilen och med ena armen gör en vacker formation, och därefter hoppar ned strax innan nästa tvärnit. När föreställningen fortsätter mot 74an är den, för mig, slut för kvällen.

Vackraste föreställningen var den natten då blixtarna slog ned i kvarteret bredvid, med gnistrande kaskader, tunnornas lock skallrande i åskstötarna, och gatan en tillfällig brusande flod.

Om gatan spolas av en tillfällig flod – är den då den samma morgonen därpå?