en liten jävla blogg typ

Idag har jag läst ett vetenskapligt manuskript där författarna kallar spindlar för insekter, steklar för flugor och gulkämpar för gräs.

Någon som känner viss tveksamhet att lita på resten av innehållet i denna studie?

SVTs Rapport meddelar (nyhet? inom bantningsindustrin):
Mirakelkaktus exportsuccé för Namibia.
På bara några år har urbefolkningens (i den kalla hari öknen?) urgamla kunskap blahblahblah om Hoodiakaktusen…

Jag blir så jävla trött. Ja visst ovetenskap och okollade källor osv osv – varje dag – men eftersom man kallas för botaniker så är man väl tvungen att tjafsa om just den här “kaktusen”.

Namibia är ett land i Afrika.
I Afrika växer inga kaktusar naturligt.
Det växer flera sorters tjocka taggiga växter som av journalister och turister och i allmänhet helt vanliga normalbegåvade människor kan uppfatta som kaktusar. Men de är inte kaktusar.

Hoodia är ett släkte i familjen Apocynaceae.
Jaha och varför är det så viktigt då?? Alltså det ÄR viktigt! Sorry, men jag orkar bara inte fortsätta förklara.

Ni som känner mig vet att jag brukar anse att kunskaper i biologisk systematik bör vara obligatoriskt för alla som jobbar på utfodringsplatser för människor.
Att man är allergisk mot skaldjur betyder INTE att man är allergisk mot musslor, ägg och bältor. Däremot är man allergisk mot hummerfond, trots att den omges av en flaska och inte ett skal.

Jag har två nya kompisar! Båda matchar soffan och de röda banden ganska bra – och det är ju trevligt med kompisar som passar in.

Jag känner dock en viss tveksamhet för min ena kompis. Hon ser rätt hungrig ut. Bör jag säga upp vänskapen?

Uppställning!!!!

GIV AKT!!!!!

(detta är en uppföljning på tidigare publicerade beteenden hos vattendjur)

Jag tänkte en dag när jag gick förbi hundaffären att kanske skulle jag köpa en av de där approximativt 100 små vita mössen som är inhysta i ett nästan lika stort terrarium som vovvarna. Jag tror att en liten varelse skulle kunna hjälpa till med städningen hemma på vinden. Det en liten mus släpper ifrån sig kan knappast vara värre utan snarare bättre än dammälgar och nedrasat takmaterial och smulor från alla förbannade bocadillos för att inte tala om de bortglömda benens hämnd eller vad det nu är som kryper ut ur duschavloppet vid den dagliga rörmockningen. Och om man bara sätter ut lite vatten till musen ibland så borde den kunna käka upp alla möjliga saker som jag inte vill röra vid. (Eller så kanske musen bara kan dricka vatten från det som står kvar i duschen… ännu mer praktiskt.) Risken är väl att musen blir så deprimerad att den tuggar sig ut genom dörren eller något. Hoppar från taket.
När jag kom hem sådär 20 minuter senare så satt det en skylt utanför hissen (den går för övrigt till tredje våningen, jag bor på femte, men skit samma) med budskapet att man inte får skjuta segaråttor på bakgården. Tror jag att budskapet var i alla fall. Så jag skall kanske inte riskera att min lilla påtänkta vita mus hoppar från taket. Jag får fortsätta att borsta grus från sängen och sopa golvet och googla spanska ord för “propplösare”.