en liten jävla blogg typ

Jag tänkte en dag när jag gick förbi hundaffären att kanske skulle jag köpa en av de där approximativt 100 små vita mössen som är inhysta i ett nästan lika stort terrarium som vovvarna. Jag tror att en liten varelse skulle kunna hjälpa till med städningen hemma på vinden. Det en liten mus släpper ifrån sig kan knappast vara värre utan snarare bättre än dammälgar och nedrasat takmaterial och smulor från alla förbannade bocadillos för att inte tala om de bortglömda benens hämnd eller vad det nu är som kryper ut ur duschavloppet vid den dagliga rörmockningen. Och om man bara sätter ut lite vatten till musen ibland så borde den kunna käka upp alla möjliga saker som jag inte vill röra vid. (Eller så kanske musen bara kan dricka vatten från det som står kvar i duschen… ännu mer praktiskt.) Risken är väl att musen blir så deprimerad att den tuggar sig ut genom dörren eller något. Hoppar från taket.
När jag kom hem sådär 20 minuter senare så satt det en skylt utanför hissen (den går för övrigt till tredje våningen, jag bor på femte, men skit samma) med budskapet att man inte får skjuta segaråttor på bakgården. Tror jag att budskapet var i alla fall. Så jag skall kanske inte riskera att min lilla påtänkta vita mus hoppar från taket. Jag får fortsätta att borsta grus från sängen och sopa golvet och googla spanska ord för “propplösare”.

Sportigt dygn. Började med att titta på skotska och holländska fotbollsupportrar. Jag känner mig osäker på vart de orange-vit-skotskrutiga egentligen hörde, men det kändes mer humoristiskt än flera veckors sökande efter humor i Madrid. Supportrarna sportade med öl och osäkert vad, men det verkade som om de spelade många matcher bakom draperier i red-light-district. Något senare under gårdagen började jag undvika holländska och skotska supportrar.

Sedan började mitt eget sportande. Jag började med rugby. Cardiff spelade. Jag kan inte säga att jag tittade så mycket på själva matchen utan snarare idiotiska detaljer man lägger märke till när man inte fattar så mycket av en sport. Jag kan nu konstatera att jag har ändrat åsikt om cykelhjälm och tror att det är bättre med en scrumhat. Tror jag det heter. Jag tror jag skulle se väldigt güllig ut i en sådan. Eller inte. Kanske kan man isolera ytterligare med bubbelplast.
För övrigt ber jag om ursäkt att jag inte minns vad matchen slutade med.

Så var det då dags för de orangea skotskrutiga. Jag tror de orangea spelade bra. Men jag tappade bort mig någonstans. Jag om ursäkt att jag inte minns vad matchen slutade med.

Jag har dålig koll på vad nästa sport var, men matchen slutade 1-1. Ber verkligen om ursäkt för det.

Idag kan jag möjligen ha varit den enda norska supportern vid gaten där Barcelonaflyget skulle avgå. Det verkar som om Bjørndalen har tagit semester. Dystert med ett brons. Men jag hann få i mig två-å-en-halv öl i min privata ölhävartävling (som pågick delvis samtidigt som skidskyttet). Och det kan ju vara bra om man tvingas sitta på ett flyg med spaniarder i närmare två timmar.

Min slutplacering i racet om bagagebandsutdelning var en verklig besvikelse. Särskilt med tanke på att det var jaktstart, och att jag hade en neonfärgad enorm tag med “priority” på min väska.

Så till sist. Efter tre dagar i Nederländerna (länderna Utrecht och Holland) så känns det jävligt unket att komma tillbaka till Madrid. Efter att först ha haft antingen en rätt bra koll på nederländskan, eller kunnat fråga vem som helst på engelska (utom kvinnan som jag var tvungen att förklara på holländska att tåget faktiskt kommer att gå från denna perrong till A’dam Centraal om 5 minuter – eventuellt hade hon suttit för länge bakom ett skynke den eftermiddagen) och få ett alldeles förträffligt svar på korrekt engelska… Så är man tillbaka på jävla Barajas skittristflygplats där inte en jävel snackar engelska. Inte ens i informationen om varför väskhelvetet inte anländer.
Ja jag vet. Efter så här lång tid i Madrid så borde jag lärt mig språket. Men med tanke på de trista och/eller obehagliga och/eller obehjälpliga madridianerna så har jag ingen lust. Jag ber om ursäkt för denna negativa slutsats, och för att jag inte har en jävla aning om hur den här matchen kommer att sluta.

Edres,
Tant Resande Trist Trött (i Spanien har ALLA dubbelnamn!)

PS. IKEA Madrid sydost hade 77 osthyvlar på lager förra veckan. Man skall bara orka ta tunnelbana en timma och sedan gå någon kilometer. Det blir några € (och timmar) påslag på priset på osthyvel och knäckebröd. Men det kanske är värt det.

eller ännu hellre skicka:
osthyvel
knäckebröd
mineralvatten med smak av fläder eller jordgubb eller lingon eller…
vitlökspress
cykelhjälm
ny ribb-botten (eller åtmistone en häftpistol)
svenska pocketböcker med handling i svensk nutid, dock helst inte om kvinnor med lyxproblem i yngre medelåldern
en rörmokare, gärna med ytterligare kunskaper i spackling av tak

För tre veckor sedan skämtade jag om behov av cykelhjälm.
För två veckor sedan var det inte så jävla kul längre när jag satt en timme för att stoppa blodflödet från huvudet.
Några dagar senare investerade jag i breda röda presentband. De pryder nu alla takbjälkar och hörn i min lägenhet. Det är inte snyggt, men man vänjer sig. Och de matchar nästan soffan och stolsitsarna.
För en vecka sedan tog jag semester från mina takbjälkar för att forska på annan ort, och bo i ett kapell (visserligen med takbjälkar) med sådär en 5 meter i tak. Det hjälpte föga. Fråga mig inte hur det gick till, men finns det inte bjälkar så kan man alltid ramla med huvudet före in i en oväntat hård vägg och landa på en hel massa fossil, som i processen på något sätt förökade sig.
Nu är jag tillbaka på vinden i La Latina, med funderingar på hur man skulle kunna sy en käck huvudbonad av bubbelplast och rött tyg (det senare för att matcha soffan och de röda banden).

Jag känner att det är dags att komma ut: ja, jag är brännjävlig på att ramla och gå in i saker, oavsett när var hur. Finns det något slags 10-stegsprogram för sånt här? Och vidare, finns det KBT-experter på nyutvecklade fobier för takbjälkar, sluttande ytor, trätrappor, trottoarkanter, trösklar osv?

Någon sa att kanske du skulle kunna skriva positiva och roliga saker på din blogg – bra saker som händer i Madrid… Eh jo. Nedanstående är ju rätt kul på sitt sätt. Tveksamt om det räknas till bra saker.

***1st letter to landlady, 2 nights in Madrid
Hola Maria!
I had to spend all day yesterday cleaning; redo the dishes, scrub under the sink, wet wiping all surfaces etc etc – but still long dark hair and noodles keep crawling over the floor. I am a bit disappointed as you can understand.
I found the missing screws for the chairs and fixed them + draw the screws in the bed tighter. The almost clogged-up drain in the shower I haven’t managed to fix though.
Where do I put trash? Is there a bin anywhere in the house?
/ Cheers! Cajsa

***2nd letter to landlady, slightly later the same morning
Hi again…
When showering this morning I realised the water is hardly running through the drain at all…
Also, the shower curtain has molded – I wouldn’t mind having it replaced… 😉
Seeya! Cajsa

Till saken hör att dessa brev skrevs för att lägenhetsägaren Maria skulle komma in samma “morgon” vid 11-tiden för att byta ut de 5 glödlampor som var trasiga. Hon kom in vid 18-tiden någon minut innan jag själv kom från jobbet, och hade precis börjat läsa breven. Jag visade på all smuts som fortsatt krypa fram från okända hål. Koncentrationen av damm och hår var större under möblerna och i hörnen av lägenheten, så jag antar att städerskan bara sopar lite runt möblerna.
Maria gav sig på avloppet (i högklackade stövlar och kort pälsjacka) vilket medförde en våldsam stank men med lika jävla illa genomrinning. Intressant nog var avloppet inte igenkläggat av hår och allmänt äckel, utan verkade fullt av sand och odefinierade flak… Maria meddelade att hon skulle komma in med propplösare nästa morgon. Och att hon skulle skicka hit städerska om sådär en två veckor. Efter nästan tre veckor har jag inte sett till någon propplösare, och inte heller någon städerska. Vad “morgon” innebär i Spanien är ganska oklart för mig.
Mysteriet med den framkrypande smutsen och avloppet fick i alla fall en förklaring några dagar in på den första veckan. Efter två blåsiga dagar kunde jag konstatera att det nu var grus i halva sängen och alla kläder var täckta av grått fint pulver. Det faller alltså puts och cement från taket, mer i vissa delar av lägenheten där gliporna är större mellan takbjälkarna och det mystiska innandömet. Efter att ha möblerat om så är kläderna någorlunda rena och sängen har bara grus i ett hörn (däremot så ramlar ribb-botten ur varje gång jag sätter mig på den). Jag måste dock sopa varje dag och starta morgonen med rörmockande. Alltihop är så absurt – och inte minst för att jag betalar sådär en 14.000SEK i månaden för att bo här – att man inte kan göra annan än garva åt allt. Lägenheten och jag känner varandra väl vid det här laget, av flera anledningar, och någon slags hatkärlek har uppstått mellan oss. Ibland myser vi ihop. Ibland bekämpar vi varandras egenheter med alla medel.

Det är som det verkar – den här stan upphör aldrig att visa konstiga sidor.
Igår skulle jag shoppa ett par saker, och hamnade i de väldigt turistiska kvarteren där käcka souvernirer säljs. Till exempel små porslinsprylar. Små fula dockor och tjurar och allt det där väntade. Men… eeeh… vad är det där för…? Kanske tomtar? Eller…?
Jag måste dock erkänna att det där diskförklädet var något jag åtmistone ville kolla priset på… Med det på och någon slags diskflamencodans måste ju bara vardagen kännas mer glamorös?

Om kanariska tallar kan man läsa följande tänkvärda fakta:

Det finns stora tallskogar kanariefrö i toppmöten.

Det är en typ av mycket gammalt ursprung, som har hittats i fossila fyndigheter av tjänstesektorn bassäng mediterránea2.

Under våren, manliga blommor utvisas i atmosfären […]
Cheferna för kvinnliga konkrossarna grönt när unga, svarvning brunt med tiden.

Den första är mjuk och gulaktig vit, inredningen, som kallas te, är mycket hartsartade och karamelliserats red. Te är så gott som omutlig, och har alltid varit mycket populär inom byggsektorn

ön en gång var befolkad av jättelika tallar, men nästan alla avslutades efter erövringen, på grund av den superba kvaliteter av te.

(som sagt, det är roligare att inte lära sig språk för bra…)

Vissa morgnar tänker jag att kanske borde jag börja röka. Jag har ju ingen som helst lust med det, men det är den bästa anledningen jag kan komma på att krypa ut genom fönstret och sätta mig på taket en stund på morgonen när solen skiner på taket och det ännu inte blivit för varmt. Ett lätt sluttande tegeltak på femte våningen med utsikt mot närmaste kyrka (alltså den är ju hopbyggd med mitt hus, men den har ett rätt schysst torn som man kan glo på). Det är med stor sannolikhet ett förfärligt obekvämt tak att sitta på och jag skulle känna ett visst obehag att frakta ut något som inte går att ha i en ficka. Därav rökningen. Tiden det tar att röka en cig är väl ungefär den tid man står ut att sitta där. Och en cig kan man ju ha bakom örat när man klättrar ut, och en tändsticksask känns inte som förfärligt farlig om man råkar tappa den.
Kan någon komma på någon bättre idé? Please? Jag lovar att testa de mer kreativa och mindre farliga idéerna! Du måste logga in för att kommentera… Eller så kan du ju skicka förslag till någon adress som verkar lämplig. tak@cajsalisa.net kanske. things.to.do.on.a.madrid.roof@cajsalisa.net borde väl funka. eller någon annan kreativ adress.

Här slänger du dina äckligaste sopor.

Kanske jag borde lära mig spanska, men jag har någon slags känsla av att livet blir tristare då….

Det som slängs här tillsätts vitaminer, förpackas i zip-locks och skickas sedan som U-hjälp. Eller så skänks det bara till mina polare uteliggarna. Jag vet faktiskt inte riktigt,

alltså, som uppföljning…
igår var den dödsstirrande fisken uppchoppad, och istället hade krabborna göttat ihop sig med en flaska vin
vad kommer att ske idag??? kommer molluskerna att gå ut och marschera? rätt in i käften på en ny dödsstirrande firre?
om någon undrar var man kan köpa en skrynklig minivovve, eller en fluffig mikrovovve, så finns de också i skyltfönster, travade på varandra
det finns naturligtvis också affärer där man kan shoppa riktigt obehagliga saker i burkar
som homeopatiska hudkrämer

Att mikrohundar är till för att bäras runt i handväskor känner vi alla till. Jag tror att de kanske kan gå kortare sträckor själva, men då syns de inte så bra. Trappor är dock nästan omöjligt. (När de blir äldre så är vovvarna av så dålig kvalitet att de bryter ryggen om de ens försöker. Och även när de är unga så får man inte klappa dem för hårt på huvet för då ploppar ögonen ur.)
Minihundar, till skillnad från mikrohundar, får inte plats i handväskor. De är förfärligt opraktiska, för de kan inte heller gå så värst långt. Här i Madrid kan man se lösningen på problemet. I princip är det en sån däringa Baby Björn (alltså en sele för att bära runt bebisar på magen). Största skillnaden är att vovve inte får ha benen hängande. Än så länge har jag inget bildbevis. Jag har inte fått upp kameran i tid. Men jag får jobba på det.

Här hade jag skrivit ett enormt inlägg om skyltfönster – och började bli rätt nöjd med det – när det förbaskade rävprogrammet frågade om jag inte ville gå och kolla lite på vad google har att säga om vad-det-nu-var, och det hade jag inte det minsta lust med, men den listiga räven struntade väl i det. Och så var skyltfönstren borta. För alltid. (Av detta lär vi oss naturligtvis att inte bara skriva saker sådär spontant, utan först Författa dem i något annat program. Sure. Lär vi oss naturligtvis INTE.)
Även inlägget om klädaffären där skyltdockorna tappat så många kroppsdelar att det var i det närmaste en kompost av dem. Maderianerna verkar inte ha humor av det mer absurda eller surrealistiska slaget, så jag tror inte det var avsiktligt. Det fick inte kläderna att se så värst attraktiva ut. (Kanske eventuellt sålde de inte kläder utan reservdelar till skyltdockor?)
Nedanstående bild lämnar inte åt slumpen att något med vattendjur pågår innanför fönstret (något osäkert om det är en restaurant eller affär dock). En sån där liten snegling fick mig att tvärstanna några meter senare – vad fasen sysslade den där fisken med egentligen? Eller var det kräftan som var den aktiva? Spyr fisken upp kräftan (skulle man som kund bli sjuk av att äta kräftan?)? Eller kryper kräftan ut efter att fisken satt i halsen och dött? (Lägg märke till de dödsstirrande ögonen!) Tror kräftan att den är en eremitkräfta? Eller…?

Varje dag något nytt…
Jo alltså det är svårt att se det – jag hade inte kameran med mig den dagen som det gällde – men provocera dig till att se att det ligger ett helt grisben här. (Det finns en fläck kvar, typ till höger, som bevis.)

vad kallas denna knop? kärringkompatibel knop? spansk kvadrupel nudel?

…har efter några hundra uppdateringar och fler add-ons och plug-ins så har jag fått en webbläsare som jag aldrig använder att acceptera att lägga in de bilder jag har suttit på en vecka
(so here goes… bilder en masse…)