en liten jävla blogg typ

Postdoktorsstipendierna ska valutasäkras

…eller i vilket fall så jobbar VR på det… man kan ju undra om det gäller även för oss som redan har åkt iväg…

Oavsett
så är 800 europengar mycket för en lägenhet. Men det är mindre än 1250.
Och jag har förstahandskontrakt. Och en säng i många små och stora
delar. Vilken dag som helst kanske jag lägger upp en bild på
lägenheten. Och ett bevis på att jag har ett N.I.E.-nummer (vilket är
ett mindre helvete att skaffa, har tänkt att skriva om det men jag blir
alldeles matt varje gång jag börjar; moment 23b eller liknande).

I brist på hassel och al och sälg så kan man alltid bli allergisk mot plataner. Det är ingen brist på dem.

Vad i…?? Vad vill du mig? Vad är du? Varför är du just i mitt kontor? (Ber om ursäkt för dålig bild – skyller på att det var en förfärligt snabb sak, inte bara väldigt stor och skrämmande och svart och nästan helt men inte aldeles olik en snäll svensk humla.)

Är det förväntan i luften? Kan det vara påsken? Eller? Kan det vara så att… ERNEST(o?) KOMMER TILL STAN!!! (HURRRRRAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!)
Ber om ursäkt till 3 av de 4 läsarna av bloggen att det senare var obegripligt.

VARNING FÖR EN HIMLA MASSA TEXT
jag ber om ursäkt för det

Jag är inte alls säker på att jag gillar grundläggande förändringar. Den här stan visar nya konstiga saker varje dag, men det är inte det jag menar. När de saker som liksom utgör det stabila i min värld här i den konstiga staden förändras – då blir jag verkligt nervös. Det är nu inte så många saker som är stabila. För att berätta vad som nu var obehagligt förändrat igår, och för att de fyra (bevisade) läsarna av denna blogg skall hajja varför det var obehagligt måste jag först göra en lång utläggning av hur min vanliga 30 min promenad till jobbet ter sig.

Exempel på SAKER SOM ÄR STABILA:

+ Hundskitens placering är något olika från dag till dag, men man vet att den är i närheten. Och vissa hörn är ALLTID vidriga (ett visst hörn vid Tirso de Molina borde märkas ut på turistkartor).

+ Om det gäller hela Spanien vet jag inte, men detta (=Madrid) är en polisstat. En dag med minimalt antal poliser ter sig såhär: Den första polisbilen jag ser under dagen passerar i allmänhet redan vid Tirso de Molina (i princip ett kvarter “hemifrån”). Under vägen nedför Atocha passeras jag av ytterligare några polisbilar och i allmänhet så är det något som kontrolleras längs med gatan. Utanför vad-det-nu-är-för-en offentlig byggnad så häckar minst en polisbil och två motorcyklar samt en sådär 5 poliser. När jag säger minst så menar jag MINST. Nere vid den kaotiska trafikplatsen mellan Paseo del Prado och Atocha station så är det i allmänhet ett par polisbilar samt två par (=4) poliser som inte hör till bilarna. Ungefär samma antal poliser på samma ställen gäller för hemgången, med några fler poliser i trafikkaoset vid Atocha. (Mer om poliserna nedan, se ***.)

+ Man kan rita en detaljerad karta över var “mina” uteliggare och tiggare sitter, och de tider de i allmänhet är aktiva.

TORSDAGENS 3 MEST SKRÄMMANDE FÖRÄNDRINGAR:

skrämmande förändring 1 — Jag såg fyra hundägare med svarta påsar.

skrämmande förändring 2 — Det var inte fler poliser än en fredag i Göteborg. På vägen hem passerade en “snäll” (se som sagt mer om poliser nedan) polisbil alldeles utanför RJBs grindar. Sedan såg jag INTE EN ENDA polis förrän jag svängde in på min gata. Inte en enda på 30 minuter. Detta är riktigt obehagligt.Och med tanke på de approximativt 100.000 människor som hade samlats en bit ifrån min port (jag antar att det också kräver en förklaring, jag får väl återkomma till det) så känns en polisbil med två poliser lite i underkant.
polisbil nr 1 polisbil nr 2 (ja jag VET att den är uppåner – jag bara vill visa hur diskret jag tog bilden…)
några av människorna utanför min port torsdag

skrämmande förändring 3 — Två av “mina” tiggare i övre delen av Atocha hade bytt sida av gatan. Mannen på framsidan av McDöd hade lämnat sin plats på morgonen, och på eftermiddagen hade han nya glasögon… Mannen som nästan alltid ligger och sover i sin sovsäck utanför RJB ( åtminstone till lunchtid) och på kvällen sitter och röker på sin sovsäck – var fullständigt försvunnen, inte ett spår! Vidare hade en helt ny uteliggare byggt en hel katedral av papplådor i ingången till cykelaffären (jag antar att den är stängd för påsk). Och mannen som bor på baksidan av McDöd har börjat läsa amerikansk science fiction.
papp-katedral

*** EN VISS UTLÄGGNING OM TYPER AV POLISER OCH FORDON
Polisbilarna och poliserna kommer i olika former; Till motorcyklarna hör i allmänhet neongula poliser, medan de poliser som liksom bara går omkring kan vara blå eller neongula. Det finns bilar som är liksom snällare personbilar i vitt och rött och blått. Tillhörande poliser är i allmänhet blåklädda. Sedan har vi de i princip helt mörkblå bilarna. Vidare har vi de de mer aggressiva bilarna med neongult på. Tillhörande poliser verkar kunna komma i lite olika färger. Sedan har vi åtminstone tre olika skåpbilsmodeller, varav den snällaste är nästan helt vit. Och sedan har vi de brutala småbussarna som jag skulle tro är terrorist-semi-säkrade. Till dessa hör svarta poliser med ansiktsskydd och brutala vapen. Roligast är de poliser som vaktar olika ministerier – de har någon slags svart demolerad toalettsits på huvudet.

Om man går till det dyraste jävla varuhuset i stan så kan man faktiskt köpa sig en osthyvel… Den billigaste för 10 europengar. Så kan man roa sig med att räkna ut vad den kostar med dagens växelkurs. Därefter lägger man på en femma för potatisskalaren. Också den av den billigaste varianten.

Med tanke på vad jag fick utstå på vägen till osthyvelshoppingen så hoppas jag faan att den fungerar! Jag menar kolla här…

Ett urval mer eller (mest) mindre lyckade sätt att tjäna pengar en söndageftermiddag i Madrid. Personerna på bilderna har definitivt med saken att göra. Bilderna är organiserade i den ordning jag gick förbi eländena.

Min favorit är naturligtvis spindelmannen. Man måste beundra karln, det måste ha tagit timmar att komma i sparkdräkten. Och vad har man för det? Troligen mer egen yta att röra sig på än någon annan på Plaza Major denna dag.

Enligt en brittisk dokumentär så finns det ett samband mellan begåvningen hos gatumusikanten och pengarna tjänade. Jag kan bekräfta att musikanten som liksom ligger på sin gitarr verkade tjäna grova pengar jämfört med de mer välljudande.

Som tidigare nämnts så går hissen till våning 3 och jag bor på våning 5. Det ser ganska trevligt ut. Eller? Takdetaljen kanske kan ge insikter om vad som egentligen faller ned från mitt tak.

OCH KOLLA!!! NÄSTAN som svenska skinkmackor!!! Och jag har approximativt 61 skivor kvar – inte av mina favoritknäckebröd MEN ÄNDÅ!!!!

Jag ser SÅ fram emot att smula i sängen!!! (Det spelar ju ändå ingen roll med tanke på allt grus.)

Idag har jag läst ett vetenskapligt manuskript där författarna kallar spindlar för insekter, steklar för flugor och gulkämpar för gräs.

Någon som känner viss tveksamhet att lita på resten av innehållet i denna studie?

SVTs Rapport meddelar (nyhet? inom bantningsindustrin):
Mirakelkaktus exportsuccé för Namibia.
På bara några år har urbefolkningens (i den kalla hari öknen?) urgamla kunskap blahblahblah om Hoodiakaktusen…

Jag blir så jävla trött. Ja visst ovetenskap och okollade källor osv osv – varje dag – men eftersom man kallas för botaniker så är man väl tvungen att tjafsa om just den här “kaktusen”.

Namibia är ett land i Afrika.
I Afrika växer inga kaktusar naturligt.
Det växer flera sorters tjocka taggiga växter som av journalister och turister och i allmänhet helt vanliga normalbegåvade människor kan uppfatta som kaktusar. Men de är inte kaktusar.

Hoodia är ett släkte i familjen Apocynaceae.
Jaha och varför är det så viktigt då?? Alltså det ÄR viktigt! Sorry, men jag orkar bara inte fortsätta förklara.

Ni som känner mig vet att jag brukar anse att kunskaper i biologisk systematik bör vara obligatoriskt för alla som jobbar på utfodringsplatser för människor.
Att man är allergisk mot skaldjur betyder INTE att man är allergisk mot musslor, ägg och bältor. Däremot är man allergisk mot hummerfond, trots att den omges av en flaska och inte ett skal.

Jag har två nya kompisar! Båda matchar soffan och de röda banden ganska bra – och det är ju trevligt med kompisar som passar in.

Jag känner dock en viss tveksamhet för min ena kompis. Hon ser rätt hungrig ut. Bör jag säga upp vänskapen?

Uppställning!!!!

GIV AKT!!!!!

(detta är en uppföljning på tidigare publicerade beteenden hos vattendjur)

Jag tänkte en dag när jag gick förbi hundaffären att kanske skulle jag köpa en av de där approximativt 100 små vita mössen som är inhysta i ett nästan lika stort terrarium som vovvarna. Jag tror att en liten varelse skulle kunna hjälpa till med städningen hemma på vinden. Det en liten mus släpper ifrån sig kan knappast vara värre utan snarare bättre än dammälgar och nedrasat takmaterial och smulor från alla förbannade bocadillos för att inte tala om de bortglömda benens hämnd eller vad det nu är som kryper ut ur duschavloppet vid den dagliga rörmockningen. Och om man bara sätter ut lite vatten till musen ibland så borde den kunna käka upp alla möjliga saker som jag inte vill röra vid. (Eller så kanske musen bara kan dricka vatten från det som står kvar i duschen… ännu mer praktiskt.) Risken är väl att musen blir så deprimerad att den tuggar sig ut genom dörren eller något. Hoppar från taket.
När jag kom hem sådär 20 minuter senare så satt det en skylt utanför hissen (den går för övrigt till tredje våningen, jag bor på femte, men skit samma) med budskapet att man inte får skjuta segaråttor på bakgården. Tror jag att budskapet var i alla fall. Så jag skall kanske inte riskera att min lilla påtänkta vita mus hoppar från taket. Jag får fortsätta att borsta grus från sängen och sopa golvet och googla spanska ord för “propplösare”.

Sportigt dygn. Började med att titta på skotska och holländska fotbollsupportrar. Jag känner mig osäker på vart de orange-vit-skotskrutiga egentligen hörde, men det kändes mer humoristiskt än flera veckors sökande efter humor i Madrid. Supportrarna sportade med öl och osäkert vad, men det verkade som om de spelade många matcher bakom draperier i red-light-district. Något senare under gårdagen började jag undvika holländska och skotska supportrar.

Sedan började mitt eget sportande. Jag började med rugby. Cardiff spelade. Jag kan inte säga att jag tittade så mycket på själva matchen utan snarare idiotiska detaljer man lägger märke till när man inte fattar så mycket av en sport. Jag kan nu konstatera att jag har ändrat åsikt om cykelhjälm och tror att det är bättre med en scrumhat. Tror jag det heter. Jag tror jag skulle se väldigt güllig ut i en sådan. Eller inte. Kanske kan man isolera ytterligare med bubbelplast.
För övrigt ber jag om ursäkt att jag inte minns vad matchen slutade med.

Så var det då dags för de orangea skotskrutiga. Jag tror de orangea spelade bra. Men jag tappade bort mig någonstans. Jag om ursäkt att jag inte minns vad matchen slutade med.

Jag har dålig koll på vad nästa sport var, men matchen slutade 1-1. Ber verkligen om ursäkt för det.

Idag kan jag möjligen ha varit den enda norska supportern vid gaten där Barcelonaflyget skulle avgå. Det verkar som om Bjørndalen har tagit semester. Dystert med ett brons. Men jag hann få i mig två-å-en-halv öl i min privata ölhävartävling (som pågick delvis samtidigt som skidskyttet). Och det kan ju vara bra om man tvingas sitta på ett flyg med spaniarder i närmare två timmar.

Min slutplacering i racet om bagagebandsutdelning var en verklig besvikelse. Särskilt med tanke på att det var jaktstart, och att jag hade en neonfärgad enorm tag med “priority” på min väska.

Så till sist. Efter tre dagar i Nederländerna (länderna Utrecht och Holland) så känns det jävligt unket att komma tillbaka till Madrid. Efter att först ha haft antingen en rätt bra koll på nederländskan, eller kunnat fråga vem som helst på engelska (utom kvinnan som jag var tvungen att förklara på holländska att tåget faktiskt kommer att gå från denna perrong till A’dam Centraal om 5 minuter – eventuellt hade hon suttit för länge bakom ett skynke den eftermiddagen) och få ett alldeles förträffligt svar på korrekt engelska… Så är man tillbaka på jävla Barajas skittristflygplats där inte en jävel snackar engelska. Inte ens i informationen om varför väskhelvetet inte anländer.
Ja jag vet. Efter så här lång tid i Madrid så borde jag lärt mig språket. Men med tanke på de trista och/eller obehagliga och/eller obehjälpliga madridianerna så har jag ingen lust. Jag ber om ursäkt för denna negativa slutsats, och för att jag inte har en jävla aning om hur den här matchen kommer att sluta.

Edres,
Tant Resande Trist Trött (i Spanien har ALLA dubbelnamn!)

PS. IKEA Madrid sydost hade 77 osthyvlar på lager förra veckan. Man skall bara orka ta tunnelbana en timma och sedan gå någon kilometer. Det blir några € (och timmar) påslag på priset på osthyvel och knäckebröd. Men det kanske är värt det.

eller ännu hellre skicka:
osthyvel
knäckebröd
mineralvatten med smak av fläder eller jordgubb eller lingon eller…
vitlökspress
cykelhjälm
ny ribb-botten (eller åtmistone en häftpistol)
svenska pocketböcker med handling i svensk nutid, dock helst inte om kvinnor med lyxproblem i yngre medelåldern
en rörmokare, gärna med ytterligare kunskaper i spackling av tak

För tre veckor sedan skämtade jag om behov av cykelhjälm.
För två veckor sedan var det inte så jävla kul längre när jag satt en timme för att stoppa blodflödet från huvudet.
Några dagar senare investerade jag i breda röda presentband. De pryder nu alla takbjälkar och hörn i min lägenhet. Det är inte snyggt, men man vänjer sig. Och de matchar nästan soffan och stolsitsarna.
För en vecka sedan tog jag semester från mina takbjälkar för att forska på annan ort, och bo i ett kapell (visserligen med takbjälkar) med sådär en 5 meter i tak. Det hjälpte föga. Fråga mig inte hur det gick till, men finns det inte bjälkar så kan man alltid ramla med huvudet före in i en oväntat hård vägg och landa på en hel massa fossil, som i processen på något sätt förökade sig.
Nu är jag tillbaka på vinden i La Latina, med funderingar på hur man skulle kunna sy en käck huvudbonad av bubbelplast och rött tyg (det senare för att matcha soffan och de röda banden).

Jag känner att det är dags att komma ut: ja, jag är brännjävlig på att ramla och gå in i saker, oavsett när var hur. Finns det något slags 10-stegsprogram för sånt här? Och vidare, finns det KBT-experter på nyutvecklade fobier för takbjälkar, sluttande ytor, trätrappor, trottoarkanter, trösklar osv?

Någon sa att kanske du skulle kunna skriva positiva och roliga saker på din blogg – bra saker som händer i Madrid… Eh jo. Nedanstående är ju rätt kul på sitt sätt. Tveksamt om det räknas till bra saker.

***1st letter to landlady, 2 nights in Madrid
Hola Maria!
I had to spend all day yesterday cleaning; redo the dishes, scrub under the sink, wet wiping all surfaces etc etc – but still long dark hair and noodles keep crawling over the floor. I am a bit disappointed as you can understand.
I found the missing screws for the chairs and fixed them + draw the screws in the bed tighter. The almost clogged-up drain in the shower I haven’t managed to fix though.
Where do I put trash? Is there a bin anywhere in the house?
/ Cheers! Cajsa

***2nd letter to landlady, slightly later the same morning
Hi again…
When showering this morning I realised the water is hardly running through the drain at all…
Also, the shower curtain has molded – I wouldn’t mind having it replaced… 😉
Seeya! Cajsa

Till saken hör att dessa brev skrevs för att lägenhetsägaren Maria skulle komma in samma “morgon” vid 11-tiden för att byta ut de 5 glödlampor som var trasiga. Hon kom in vid 18-tiden någon minut innan jag själv kom från jobbet, och hade precis börjat läsa breven. Jag visade på all smuts som fortsatt krypa fram från okända hål. Koncentrationen av damm och hår var större under möblerna och i hörnen av lägenheten, så jag antar att städerskan bara sopar lite runt möblerna.
Maria gav sig på avloppet (i högklackade stövlar och kort pälsjacka) vilket medförde en våldsam stank men med lika jävla illa genomrinning. Intressant nog var avloppet inte igenkläggat av hår och allmänt äckel, utan verkade fullt av sand och odefinierade flak… Maria meddelade att hon skulle komma in med propplösare nästa morgon. Och att hon skulle skicka hit städerska om sådär en två veckor. Efter nästan tre veckor har jag inte sett till någon propplösare, och inte heller någon städerska. Vad “morgon” innebär i Spanien är ganska oklart för mig.
Mysteriet med den framkrypande smutsen och avloppet fick i alla fall en förklaring några dagar in på den första veckan. Efter två blåsiga dagar kunde jag konstatera att det nu var grus i halva sängen och alla kläder var täckta av grått fint pulver. Det faller alltså puts och cement från taket, mer i vissa delar av lägenheten där gliporna är större mellan takbjälkarna och det mystiska innandömet. Efter att ha möblerat om så är kläderna någorlunda rena och sängen har bara grus i ett hörn (däremot så ramlar ribb-botten ur varje gång jag sätter mig på den). Jag måste dock sopa varje dag och starta morgonen med rörmockande. Alltihop är så absurt – och inte minst för att jag betalar sådär en 14.000SEK i månaden för att bo här – att man inte kan göra annan än garva åt allt. Lägenheten och jag känner varandra väl vid det här laget, av flera anledningar, och någon slags hatkärlek har uppstått mellan oss. Ibland myser vi ihop. Ibland bekämpar vi varandras egenheter med alla medel.