en liten jävla blogg typ

Aircondition sätts på i JULI. Då det är närmare 40° än dagens 33°. Kollegorna försöker trösta med att det blir kallt i helgen. Typ 24° imorgon.

Jag fick ett mejl – polarn frågade om det var varmt och skönt. Och om jag egentligen gillar varmt och skönt, eller snarare vill ha det lite kallt och jävligt. Jag hade nog formulerat mitt svar lite annorlunda idag än jag gjorde för några veckor sedan.

Jo det har varit varmare runt mig. Det var 47° den där dagen på södra Madagaskar. Utan aircondition. Min nuförtiden nydisputerade doktorandkollega tyckte det var svalare inuti den svarta bilen än utanför. Själv tyckte jag att det blev svalare efter att ha tagit en promenad genom ett mindre mangroveträsk och ut i Mozambiquekanalen.

Slutsatsen är ändå att det var lättare att hantera Madagaskar… Alla var lortiga och stinkande. Det var övergående (jag behövde inte stanna i två år). Och det fanns ett hav att gå ut i. En stinkande brödankedamm i Parque Retiro känns föga lockande.

Min aircondition är ställd på 10°. Jag kan garantera att det inte är 10° i min lägenhet.

Det jag egentligen satte mig för att skriva om när jag råkade grotta ned mig i tvilling-genetik i förhållande till mostrar (den förra posten alltså) var ett helt nytt sätt
att räkna ut area, t ex på spanska lägenheter. Jag är som de närmast
sörjande vet dyskalkyliker, så kanske blir det något fel i
uträkningarna här, men ekvationen kan vara rätt, även om den inte är
helt logisk.

Om man hittar en lägenhet på en spansk sajt och tänker oh men det var
ju ett schysst kvadratmeterpris på en lägenhet – så är man svensk. 66
m2 betyder inte som man skulle kunna tro att lägenheten är sådär en
rektangulär 6 * 11 m eller kanske drygt 8 * 8 m eller kanske nästan 9,5
* 7 m eller vad man nu kan komma på. NEJ NEJ NEJ FEL!!

Exakt vad
lägenheten har för mått är helt godtyckligt, men om man mäter den och
sedan räknar på hur många grannar man har och sedan bryter sig in och
kontrollerar hur deras mått ser ut så kan man få fram intressanta
siffror som man sedan kan försöka komma på hur de kan ha räknats ut.
Eventuellt kan man skita i grannarnas kvadratmeter. Jag tror nog det
efter att ha tänkt efter. Men man kan inte vara helt säker.

Om jag har hajjat rätt så innebär min lägenhetsstorlek på 66 m2 att jag
har sådär en 3 * 9 = 27 m2 att möblera och röja på. Men jag har rätt
att utnyttja 39 m2 av resten av huset. Jag TROR att mina extra 39m2 är
det totala antalet m2 yta utanför lägenheterna dividerat med antalet
grannar – och de är jävligt många – men det skulle innebära att det
finns en jävla massa yta som jag inte hittat ännu.

Hittills har jag utnyttjat den väldigt stora ingången och trappan upp
till hissen, någon dm2 av en brevlåda (den kanske skall räknas in i
ytan för min lägenhet förresten?), en nästan 2 m2 hiss, några meter
korridor samt en liten bit av en soptunna. Det MÅSTE finnas mer utrymme
jag kan utnyttja. Eller så är ekvationen ännu mer komplicerad.
Den ena hissen går också till några mystiska undervåningar. Kanske jag
har rätt att ta en liten promenad i ett garage? Det verkar finnas en
yta på gården med bänkar och några växter. Kanske kan jag annektera en
m2 bänk? Och ett litet träd?

Sitter på Barajas flygplats och dricker en jävla dyr caffe latte och surfar svenska nyheter för att inte irritera mig på folk runtomkring. Det finns bara en svensk nyhet. Det finns i princip bara en nyhet i hela världen.
Vid nästa bord sitter en kvinna och hostar och snörvlar. Tre bord bort sitter en man och hostar otäckt. Tittar upp och ser ett par munskydd gå förbi. Även i Spanien finns det bara en nyhet. Det blir intressant att se om frekvensen av förbigående munskydd ökar tills jag kommer tillbaka.

Snälla doktorn, jag är så rädd att jag har fått psykosomatisk svinsjuka. Min näsa känns liksom lite torr och obehaglig, och så känner jag mig yr. Visserligen höll jag andan hela vägen från Madrid till Göteborg med mellanlandning i Frankfurt, men det kanske inte hjälpte?

Plastförpackade små levande krabbor. Osäkert om mer än två krabbor var levande dock.
Jag brukar i allmänhet inte se långhalsade sjötulpaner som mat.
Köp ett halvt grisben, få en praktisk och snygg väska på köpet.
Restaurant Eboli är nästan lika kul som glassen Kalice.

Det mesta av besvär och lösningar i Spanien kretsar kring NIE-numret. Det är ett slags personnummer som inskaffas under mycken möda och stort besvär.

Welcome to the South-Western part of the European Union sade den portugisiska doktoranden när jag försökte reda ut vad i helsike jag skulle ta mig igenom för att kunna bo i Madrid. Detta sades med en väldigt raffinerad sarkastisk ton. Sedan plockade hon fram den stora mappen med alla sina handlingar och telefonnummer som hon kämpat med under närmare ett år.

Det är svårt att säga vilken ände man skall börja i för att få ett NIE-nummer. Man kan börja med att ringa numret till den polisavdelning som ger ut numren. Det finns ett specialnummer för EU-medborgare som skall stanna en kortare tid, t ex studenter eller personer med tillfälligt arbete. Detta nummer är omöjligt att hitta om man inte känner någon som har tidigare har fått det från någon den känner som tidigare […]. Detta nummer är upptaget nästan jämt. Tidigare nämnda portugis ringde i 6 veckor innan hon kom fram till telefonförsvararen. Denna telefonförsvarare pratar endast spanska och kräver att man trycker rätt nummer för att komma fram till en handläggare som endast pratar spanska. Jag fick hjälp med detta av en kollega som ringde oavbrutet under större delen av en eftermiddag.

Av handläggaren beställer man en tid för möte. Portugisiskan fick en tid 4 månader senare. Min kollega tog på sig en myndig röst och förklarade att det var en Mycket Viktig Forskare som behövde en tid ASAP. Jag fick en tid veckan därpå.

Därefter följer Blanketterna. De är bara på spanska. Här skall man bland annat fylla i sitt andra efternamn (som jag inte har eftersom jag inte är spanjor) och sin mors förnamn (som förutsätts ha det efternamn som jag inte kan fylla i). Man skall också fylla i sin adress. För att ha en adress måste man ha ett NIE-nummer. Hade det inte varit finanskris och jag en Mycket Viktig Forskare så hade jag antagligen inte hittat en hyresvärd som var villig att hyra ut innan jag hade skaffat ett spanskt bankkonto. (För att öppna ett spanskt bankkonto så måste man ha ett NIE-nummer.)

Så kommer man då till Mötet, och avvisas genast av en vakt för att man bara fyllt i den blankett som finns att hitta på nätet men inte den blankett som inte finns på nätet, samt en inbetalningsblankett, som inte heller finns på nätet, inte är ifylld / betald. En förutsättning för att bli ivägskickad med dessa blanketter är att man har fyllt i den blankett som finns på nätet. (För att kunna skaffa internetuppkoppling behöver man för övrigt ett NIE-nummer.)

Blanketterna fyller man med mycken möda och stort besvär i på spanska. Därefter går man till närmaste bank. Där kan man inte betala kontant efter klockan 10, och efter klockan 10 kan man bara betala med ett spanskt bankkonto. (Som tidigare nämnts så har man inget spanskt bankkonto för att man inte har något NIE-nummer.) Detta betalningsproblem får man lösa på något kreativt sätt. Därefter hitta närmaste pappershandel för att kopiera sitt pass. (Den närmaste pappershandeln har större delen av sin inkomst från personer som behöver kopiera sitt pass för att få ett NIE-nummer.)

Så till sist kan man backa tre kvarter och bli insläppt av vakten. Har man varit förutseende så har man startat hela processen med att komma till mötet för att lämna in sina handlingar någon timma innan mötestiden. Annars måste man börja om från början med att ringa numret där ingen svarar. Jag var en timma för tidigt ute – så jag blev avprickad på listan och ställde mig att vänta i det fulla väntrummet utan luftkonditionering.

Har man varit förutseende och kreativ så har man också fått med sig ett brev från sin arbetsgivare som säger att man är anställd och har tillräcklig lön för att vara värd att stanna i landet. Som postdoc är man inte anställd och har ingen lön i landet. Det gäller alltså att man har en välvillig och kreativ chef för institutionen där man inte har lön eller anställning.

Så till sist visas man in till en handläggare som bara pratar spanska. Hanteringen går till så att handläggaren pratar snabbt på spanska samtidigt som hon slänger en blick på alla papper och därefter skriver ut ett grönt intyg. Detta tar approximativt 3 minuter. Min ansökan om 2 år avfärdades snabbt och det gröna pappret stämplades med 5 år. En intressant detalj är att det gröna intyget kom ut ur skrivaren med en lagom sned och suddig stämpel och en namnteckning tillhörande en annan person är handläggaren mittemot mig. Kanske har spanska myndigheter väldigt små beslutsfattande tomtar inuti sina skrivare.

Intervjuaren: Hur har finanskrisen påverkat DIG?
Jag: Jorå… Att få ett förstahandskontrakt på en lägenhet i det mest posha området i Madrid, sådär en vecka efter att jag började söka har väl något med denna härna finanskrisen att göra. Vägen till jobbet kantas av påfågelbebisar och kristallpalats istället för hongkongklockaffärer och grillad hundskit.

Intervjuaren: Vilket är ditt största intresse?
Jag: Alltså det låter väl kanske lite sådär, men montera IKEAmöbler är något av det bästa i livet.

Det börjar formera sig något – “hemmet”. Tre tålmodiga kollegor följde efter mig med stora kundvagnar runt IKEA. Bara två kollegor fick plats i den stora terrängbilen på väg därifrån. Någon vecka senare har jag fiffat ihop något som kanske kan betecknas som “Nordic light”. (Kan tolkas på olika sätt.)

Efter inskaffande av skruvmejsel så tog det bara några timmar av en lördag att sätta ihop en säng.

En timma av internet-installerande var mindre kul. Visst ser det snyggt ut? Hade telefonica bara slagit på telefonen, vådafån skickat med nödvändig programvara för OSX, alternativt någon hyggloschyssto granne glömt att låsa sin WIFI (uttalas viffi i det här landet) så jag åtminstone kunde ha surfat programvara för det mobila mini-modemet, så hade det kanske inte varit förgäves.

Jag har ett extremt litet kök. Badrummet kan däremot lätt inhysa ett helt konstsimlag.
Den långa pallen kom med lägenheten. (Jag skulle naturligtvis aldrig köpa något färdigmonterat med bruna ben.)

Färdigt! Nu skall jag bara stöka ned lite så kan det faktiskt räknas som ett hem.

Postdoktorsstipendierna ska valutasäkras

…eller i vilket fall så jobbar VR på det… man kan ju undra om det gäller även för oss som redan har åkt iväg…

Oavsett
så är 800 europengar mycket för en lägenhet. Men det är mindre än 1250.
Och jag har förstahandskontrakt. Och en säng i många små och stora
delar. Vilken dag som helst kanske jag lägger upp en bild på
lägenheten. Och ett bevis på att jag har ett N.I.E.-nummer (vilket är
ett mindre helvete att skaffa, har tänkt att skriva om det men jag blir
alldeles matt varje gång jag börjar; moment 23b eller liknande).

I brist på hassel och al och sälg så kan man alltid bli allergisk mot plataner. Det är ingen brist på dem.

Vad i…?? Vad vill du mig? Vad är du? Varför är du just i mitt kontor? (Ber om ursäkt för dålig bild – skyller på att det var en förfärligt snabb sak, inte bara väldigt stor och skrämmande och svart och nästan helt men inte aldeles olik en snäll svensk humla.)

Är det förväntan i luften? Kan det vara påsken? Eller? Kan det vara så att… ERNEST(o?) KOMMER TILL STAN!!! (HURRRRRAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!)
Ber om ursäkt till 3 av de 4 läsarna av bloggen att det senare var obegripligt.

VARNING FÖR EN HIMLA MASSA TEXT
jag ber om ursäkt för det

Jag är inte alls säker på att jag gillar grundläggande förändringar. Den här stan visar nya konstiga saker varje dag, men det är inte det jag menar. När de saker som liksom utgör det stabila i min värld här i den konstiga staden förändras – då blir jag verkligt nervös. Det är nu inte så många saker som är stabila. För att berätta vad som nu var obehagligt förändrat igår, och för att de fyra (bevisade) läsarna av denna blogg skall hajja varför det var obehagligt måste jag först göra en lång utläggning av hur min vanliga 30 min promenad till jobbet ter sig.

Exempel på SAKER SOM ÄR STABILA:

+ Hundskitens placering är något olika från dag till dag, men man vet att den är i närheten. Och vissa hörn är ALLTID vidriga (ett visst hörn vid Tirso de Molina borde märkas ut på turistkartor).

+ Om det gäller hela Spanien vet jag inte, men detta (=Madrid) är en polisstat. En dag med minimalt antal poliser ter sig såhär: Den första polisbilen jag ser under dagen passerar i allmänhet redan vid Tirso de Molina (i princip ett kvarter “hemifrån”). Under vägen nedför Atocha passeras jag av ytterligare några polisbilar och i allmänhet så är det något som kontrolleras längs med gatan. Utanför vad-det-nu-är-för-en offentlig byggnad så häckar minst en polisbil och två motorcyklar samt en sådär 5 poliser. När jag säger minst så menar jag MINST. Nere vid den kaotiska trafikplatsen mellan Paseo del Prado och Atocha station så är det i allmänhet ett par polisbilar samt två par (=4) poliser som inte hör till bilarna. Ungefär samma antal poliser på samma ställen gäller för hemgången, med några fler poliser i trafikkaoset vid Atocha. (Mer om poliserna nedan, se ***.)

+ Man kan rita en detaljerad karta över var “mina” uteliggare och tiggare sitter, och de tider de i allmänhet är aktiva.

TORSDAGENS 3 MEST SKRÄMMANDE FÖRÄNDRINGAR:

skrämmande förändring 1 — Jag såg fyra hundägare med svarta påsar.

skrämmande förändring 2 — Det var inte fler poliser än en fredag i Göteborg. På vägen hem passerade en “snäll” (se som sagt mer om poliser nedan) polisbil alldeles utanför RJBs grindar. Sedan såg jag INTE EN ENDA polis förrän jag svängde in på min gata. Inte en enda på 30 minuter. Detta är riktigt obehagligt.Och med tanke på de approximativt 100.000 människor som hade samlats en bit ifrån min port (jag antar att det också kräver en förklaring, jag får väl återkomma till det) så känns en polisbil med två poliser lite i underkant.
polisbil nr 1 polisbil nr 2 (ja jag VET att den är uppåner – jag bara vill visa hur diskret jag tog bilden…)
några av människorna utanför min port torsdag

skrämmande förändring 3 — Två av “mina” tiggare i övre delen av Atocha hade bytt sida av gatan. Mannen på framsidan av McDöd hade lämnat sin plats på morgonen, och på eftermiddagen hade han nya glasögon… Mannen som nästan alltid ligger och sover i sin sovsäck utanför RJB ( åtminstone till lunchtid) och på kvällen sitter och röker på sin sovsäck – var fullständigt försvunnen, inte ett spår! Vidare hade en helt ny uteliggare byggt en hel katedral av papplådor i ingången till cykelaffären (jag antar att den är stängd för påsk). Och mannen som bor på baksidan av McDöd har börjat läsa amerikansk science fiction.
papp-katedral

*** EN VISS UTLÄGGNING OM TYPER AV POLISER OCH FORDON
Polisbilarna och poliserna kommer i olika former; Till motorcyklarna hör i allmänhet neongula poliser, medan de poliser som liksom bara går omkring kan vara blå eller neongula. Det finns bilar som är liksom snällare personbilar i vitt och rött och blått. Tillhörande poliser är i allmänhet blåklädda. Sedan har vi de i princip helt mörkblå bilarna. Vidare har vi de de mer aggressiva bilarna med neongult på. Tillhörande poliser verkar kunna komma i lite olika färger. Sedan har vi åtminstone tre olika skåpbilsmodeller, varav den snällaste är nästan helt vit. Och sedan har vi de brutala småbussarna som jag skulle tro är terrorist-semi-säkrade. Till dessa hör svarta poliser med ansiktsskydd och brutala vapen. Roligast är de poliser som vaktar olika ministerier – de har någon slags svart demolerad toalettsits på huvudet.

Om man går till det dyraste jävla varuhuset i stan så kan man faktiskt köpa sig en osthyvel… Den billigaste för 10 europengar. Så kan man roa sig med att räkna ut vad den kostar med dagens växelkurs. Därefter lägger man på en femma för potatisskalaren. Också den av den billigaste varianten.

Med tanke på vad jag fick utstå på vägen till osthyvelshoppingen så hoppas jag faan att den fungerar! Jag menar kolla här…

Ett urval mer eller (mest) mindre lyckade sätt att tjäna pengar en söndageftermiddag i Madrid. Personerna på bilderna har definitivt med saken att göra. Bilderna är organiserade i den ordning jag gick förbi eländena.

Min favorit är naturligtvis spindelmannen. Man måste beundra karln, det måste ha tagit timmar att komma i sparkdräkten. Och vad har man för det? Troligen mer egen yta att röra sig på än någon annan på Plaza Major denna dag.

Enligt en brittisk dokumentär så finns det ett samband mellan begåvningen hos gatumusikanten och pengarna tjänade. Jag kan bekräfta att musikanten som liksom ligger på sin gitarr verkade tjäna grova pengar jämfört med de mer välljudande.

Som tidigare nämnts så går hissen till våning 3 och jag bor på våning 5. Det ser ganska trevligt ut. Eller? Takdetaljen kanske kan ge insikter om vad som egentligen faller ned från mitt tak.

OCH KOLLA!!! NÄSTAN som svenska skinkmackor!!! Och jag har approximativt 61 skivor kvar – inte av mina favoritknäckebröd MEN ÄNDÅ!!!!

Jag ser SÅ fram emot att smula i sängen!!! (Det spelar ju ändå ingen roll med tanke på allt grus.)

Jag har två nya kompisar! Båda matchar soffan och de röda banden ganska bra – och det är ju trevligt med kompisar som passar in.

Jag känner dock en viss tveksamhet för min ena kompis. Hon ser rätt hungrig ut. Bör jag säga upp vänskapen?

Uppställning!!!!

GIV AKT!!!!!

(detta är en uppföljning på tidigare publicerade beteenden hos vattendjur)