en liten jävla blogg typ

Det är som det verkar – den här stan upphör aldrig att visa konstiga sidor.
Igår skulle jag shoppa ett par saker, och hamnade i de väldigt turistiska kvarteren där käcka souvernirer säljs. Till exempel små porslinsprylar. Små fula dockor och tjurar och allt det där väntade. Men… eeeh… vad är det där för…? Kanske tomtar? Eller…?
Jag måste dock erkänna att det där diskförklädet var något jag åtmistone ville kolla priset på… Med det på och någon slags diskflamencodans måste ju bara vardagen kännas mer glamorös?

Om kanariska tallar kan man läsa följande tänkvärda fakta:

Det finns stora tallskogar kanariefrö i toppmöten.

Det är en typ av mycket gammalt ursprung, som har hittats i fossila fyndigheter av tjänstesektorn bassäng mediterránea2.

Under våren, manliga blommor utvisas i atmosfären […]
Cheferna för kvinnliga konkrossarna grönt när unga, svarvning brunt med tiden.

Den första är mjuk och gulaktig vit, inredningen, som kallas te, är mycket hartsartade och karamelliserats red. Te är så gott som omutlig, och har alltid varit mycket populär inom byggsektorn

ön en gång var befolkad av jättelika tallar, men nästan alla avslutades efter erövringen, på grund av den superba kvaliteter av te.

(som sagt, det är roligare att inte lära sig språk för bra…)

Vissa morgnar tänker jag att kanske borde jag börja röka. Jag har ju ingen som helst lust med det, men det är den bästa anledningen jag kan komma på att krypa ut genom fönstret och sätta mig på taket en stund på morgonen när solen skiner på taket och det ännu inte blivit för varmt. Ett lätt sluttande tegeltak på femte våningen med utsikt mot närmaste kyrka (alltså den är ju hopbyggd med mitt hus, men den har ett rätt schysst torn som man kan glo på). Det är med stor sannolikhet ett förfärligt obekvämt tak att sitta på och jag skulle känna ett visst obehag att frakta ut något som inte går att ha i en ficka. Därav rökningen. Tiden det tar att röka en cig är väl ungefär den tid man står ut att sitta där. Och en cig kan man ju ha bakom örat när man klättrar ut, och en tändsticksask känns inte som förfärligt farlig om man råkar tappa den.
Kan någon komma på någon bättre idé? Please? Jag lovar att testa de mer kreativa och mindre farliga idéerna! Du måste logga in för att kommentera… Eller så kan du ju skicka förslag till någon adress som verkar lämplig. tak@cajsalisa.net kanske. things.to.do.on.a.madrid.roof@cajsalisa.net borde väl funka. eller någon annan kreativ adress.

Här slänger du dina äckligaste sopor.

Kanske jag borde lära mig spanska, men jag har någon slags känsla av att livet blir tristare då….

Det som slängs här tillsätts vitaminer, förpackas i zip-locks och skickas sedan som U-hjälp. Eller så skänks det bara till mina polare uteliggarna. Jag vet faktiskt inte riktigt,

alltså, som uppföljning…
igår var den dödsstirrande fisken uppchoppad, och istället hade krabborna göttat ihop sig med en flaska vin
vad kommer att ske idag??? kommer molluskerna att gå ut och marschera? rätt in i käften på en ny dödsstirrande firre?
om någon undrar var man kan köpa en skrynklig minivovve, eller en fluffig mikrovovve, så finns de också i skyltfönster, travade på varandra
det finns naturligtvis också affärer där man kan shoppa riktigt obehagliga saker i burkar
som homeopatiska hudkrämer

Att mikrohundar är till för att bäras runt i handväskor känner vi alla till. Jag tror att de kanske kan gå kortare sträckor själva, men då syns de inte så bra. Trappor är dock nästan omöjligt. (När de blir äldre så är vovvarna av så dålig kvalitet att de bryter ryggen om de ens försöker. Och även när de är unga så får man inte klappa dem för hårt på huvet för då ploppar ögonen ur.)
Minihundar, till skillnad från mikrohundar, får inte plats i handväskor. De är förfärligt opraktiska, för de kan inte heller gå så värst långt. Här i Madrid kan man se lösningen på problemet. I princip är det en sån däringa Baby Björn (alltså en sele för att bära runt bebisar på magen). Största skillnaden är att vovve inte får ha benen hängande. Än så länge har jag inget bildbevis. Jag har inte fått upp kameran i tid. Men jag får jobba på det.

Här hade jag skrivit ett enormt inlägg om skyltfönster – och började bli rätt nöjd med det – när det förbaskade rävprogrammet frågade om jag inte ville gå och kolla lite på vad google har att säga om vad-det-nu-var, och det hade jag inte det minsta lust med, men den listiga räven struntade väl i det. Och så var skyltfönstren borta. För alltid. (Av detta lär vi oss naturligtvis att inte bara skriva saker sådär spontant, utan först Författa dem i något annat program. Sure. Lär vi oss naturligtvis INTE.)
Även inlägget om klädaffären där skyltdockorna tappat så många kroppsdelar att det var i det närmaste en kompost av dem. Maderianerna verkar inte ha humor av det mer absurda eller surrealistiska slaget, så jag tror inte det var avsiktligt. Det fick inte kläderna att se så värst attraktiva ut. (Kanske eventuellt sålde de inte kläder utan reservdelar till skyltdockor?)
Nedanstående bild lämnar inte åt slumpen att något med vattendjur pågår innanför fönstret (något osäkert om det är en restaurant eller affär dock). En sån där liten snegling fick mig att tvärstanna några meter senare – vad fasen sysslade den där fisken med egentligen? Eller var det kräftan som var den aktiva? Spyr fisken upp kräftan (skulle man som kund bli sjuk av att äta kräftan?)? Eller kryper kräftan ut efter att fisken satt i halsen och dött? (Lägg märke till de dödsstirrande ögonen!) Tror kräftan att den är en eremitkräfta? Eller…?

Varje dag något nytt…
Jo alltså det är svårt att se det – jag hade inte kameran med mig den dagen som det gällde – men provocera dig till att se att det ligger ett helt grisben här. (Det finns en fläck kvar, typ till höger, som bevis.)

vad kallas denna knop? kärringkompatibel knop? spansk kvadrupel nudel?

…har efter några hundra uppdateringar och fler add-ons och plug-ins så har jag fått en webbläsare som jag aldrig använder att acceptera att lägga in de bilder jag har suttit på en vecka
(so here goes… bilder en masse…)

det finns tecken som tyder på att detta är en fontän snarare än ett taskigt avlopp

VARFÖR VARFÖR VARFÖR packade jag inte en osthyvel – jag visste ju att jag förr eller senare skulle bli jävligt trött om jag inte hade en osthyvel.

förbannade jävla bloggajävel som inte fattar hur man laddar upp bilder

(jag är i Madrid nu)

En teori är inte något man slänger ur sig under en kväll av överdrivet supande eller ens en natt av hypomani. En idé, eller till och med en hypotes, kan däremot komma ut av sådana tillfällen. Det är inte så vanligt som man skulle önska. Eller åtminstone som jag skulle önska. 

Ibland (eller ofta) tänker jag att det hade varit bra om man hade uppfostrat sig själv så som den vita drottningen i Spegellandet (alltså inte hon den röda drottningen som sprang som fan för att hinna med i Underlandet – som man dessvärre oftast känner sig som); hon tränade sig på att tänka på helt osannolika saker, och ibland kom hon upp i sex osannolika idéer redan innan frukost. Om man nu inte utnyttjar detta till att tro på fullständigt stupida pseudovetenskapliga saker så att en por öppnas i nacken och hjärnan rinner ut, så kanske man kan bli en himla bra vetenskapare. 

Nu är det ju så i vetenskapssamhället att man inte bara kan slänga ur sig idéer sådär. Jag tror inte att det var någon som pratade med den där lilla kinesiska forskaren som på en konferens satte upp tre A4 sidor med litet typsnitt istället för en poster – och som lade fram en helt makalöst galen version av hur livet kan ha utvecklats. Man kunde grunda en religion kring hans idé. Man kan möjligen slänga ur sig idéer när man blivit så etablerad att ALLA vet vem man är. Jag lyssnade på ett föredrag av Alvarez (han med kometdöden), och han struntade fullständigt i att prata om sitt arbete (som jag antar att folk kommit för att lyssna på) – eftersom alla ändå visste vad det gick ut på, men få känner för att se de trista diagram som bevisar det ena eller det andra. Han slängde istället ur sig en idé, en sån där som man verkligen inte bara slänger ur sig framför 1000 geovetare. Det var i vilket fall väldigt upphetsande – att NÅGON vågade – däremot kan jag inte för mitt liv minnas vad det handlade om. Det kan ha varit rymdevolution? Världsekonomi?

Någon dag i framtiden skulle jag önska att jag kunde få den där ultimata IDÉN. Och kanske till och med slänga ut den.

Om du nu aldrig får besök av någon utom tv-pejlaren och mindre grupper av jehoviter kanske du skall satsa på ett riktigt kvalitetskaffe, så att gästerna återkommer.

Det erkänt bästa kaffet i världen går under namnet Kopi Luwak, och ger dig inte bara bjudkaffe men också något att prata om*. Garanterad succé.

inskaffande av kaffet kan t ex göras via http://www.coolstuff.se/Kopi_Luwak_Kaffe (som påstås sälja den SARS-fria varianten)

* dvs framställningen via mag-tarm-kanal hos palmmård.

Ett sätt att få fler gäster att bjuda på kaffe, är att däremellan dricka en fruktansvärd massa kaffe själv. I princip (detta bygger på tveksam forskning**). Om du redan har hallucinationer genom sjukdom eller medicinering så behöver du inte dricka fullt så mycket kaffe, besöken kommer ändå. Räkna dock med att du alltid får hälla ut eller får dricka upp gästernas kaffe själv. I det senare fallet kan du få ännu fler oväntade besök.

** http://www.badscience.net/2009/01/drink-coffee-see-dead-people/

Tant Träck